Yttrande #13

Synpunkter20

1. Synpunkt 1

   jag bor ju alldeles här uppe, har bott i Märsta i snart femtio år nu.

   ÖvrigtNeutral

2. Synpunkt 2

   Det finns några ställen där borta vid kröken på Stationsgatan där plattorna ligger lösa och gungar, och trampar man fel en frostig morgon i november så åker man ju i backen direkt.

   Gång- och cykelvägarKritisk

3. Synpunkt 3

   Man märker verkligen att det skulle behövas lite mer bredd och ordentligt underlag på den där gångbanan så man slipper gå och titta i marken hela tiden.

   Gång- och cykelvägarPositiv

4. Synpunkt 4

   Den har ju blivit mycket hårdare med åren, trafiken. Det körs fort och det är mycket tung trafik som dundrar förbi.

   Trafiksäkerhet och hastighetKritisk

5. Synpunkt 5

   Den har ju blivit mycket hårdare med åren, trafiken. Det körs fort och det är mycket tung trafik som dundrar förbi. När jag började dela ut post så var det inte alls det här tempot. Då hade vi på sin höjd de där gamla postmopederna, Puch Dakota eller Crescent med flak där framme, och så bussen förstås.

   Gång- och cykelvägarKritisk

6. Synpunkt 6

   Den bänken hoppas jag verkligen att de inte plockar bort när de ska bygga om, för man behöver en plats att pusta ut på längs vägen.

   Kollektivtrafik och hållplatserKritisk

7. Synpunkt 7

   När de där stora tradarna eller bussarna dånar förbi alldeles intill, då får man ju göra paus i pratet för man hör ju inte vad man själv tänker, än mindre vad grannen på bänken säger.

   BullerKritisk

8. Synpunkt 8

   Det värsta med bullret och farten är väl egentligen känslan av att bilarna kommer så himla nära.

   BullerKritisk

9. Synpunkt 9

   Om gångbanan kunde breddas lite och kanske få lite mer avstånd till själva körbanan, då skulle det bli mycket lugnare att både gå där och sitta på bänken.

   Gång- och cykelvägarPositiv

10. Synpunkt 10

    Om jag måste välja en enda sak så är det att gångbanan blir bredare och får ett jämnt och bra underlag.

    Gång- och cykelvägarPositiv

11. Synpunkt 11

    Men bänken kommer som en väldigt god tvåa, det måste jag allt säga!

    Kollektivtrafik och hållplatserPositiv

12. Synpunkt 12

    Det viktigaste är nog att de gör det ordentligt från grunden och inte bara slänger på lite ny asfalt på ytan.

    Trafiksäkerhet och hastighetPositiv

13. Synpunkt 13

    Man måste lyssna på dem som faktiskt rör sig där varje dag och vet hur det fungerar i verkligheten.

    Trafiksäkerhet och hastighetNeutral

14. Synpunkt 14

    så att inte smältvattnet samlas och fryser till glansis i svackorna när novemberkylan kommer.

    Trafiksäkerhet och hastighetKritisk

15. Synpunkt 15

    Det räcker med att det töar lite på eftermiddagen, så rinner vattnet ner i de där svackorna på Stationsgatan och så fryser det på igen under natten.

    Trafiksäkerhet och hastighetKritisk

16. Synpunkt 16

    Särskilt borta vid den där svackan precis innan man kommer fram till hållplatsen och bänken, där blir det som en hel liten skridskobana när det fryser på.

    Trafiksäkerhet och hastighetKritisk

17. Synpunkt 17

    Det är i stort sett varenda gång det slår om mellan plus- och minusgrader under hela vintern, från första köldknäppen i november ända fram till mars eller april. Det räcker med att det töar lite på

    Gång- och cykelvägarKritisk

18. Synpunkt 18

    Nej, jag tror vi har fått med det allra viktigaste faktiskt. Det är gångbanan som behöver bli bredare och jämnare så man slipper de där gungande plattorna och isfläckarna, och så att bänken vid hållplatsen får stå kvar så man har någonstans att vila benen och byta ett par ord med grannarna.

    Kollektivtrafik och hållplatserPositiv

19. Synpunkt 19

    Och så undrar man ju hur det blir för oss som går där medan bygget pågår.

    ByggtidenNeutral

20. Synpunkt 20

    Så det vore bra att veta om det kommer finnas en säker väg att gå till stationen under tiden, och framför allt om bänken får stå kvar under själva ombyggnaden eller om den försvinner ett tag?

    Gång- och cykelvägarNeutral

Frågor att besvara0

Samtalet lämnade inga frågor vidare.

Samtalet i sin helhet21

Ordagrann utskrift, i den ordning inläggen gjordes.

1. Intervjuaren

   Hej. Tack för att du vill dela dina synpunkter om Väg 263 genom Märsta – trafiksäkerhets- och framkomlighetsåtgärder. Samtalet tar ungefär tio minuter. Jag ställer frågor om hur du använder området och vad som är viktigt för dig. Du kan hoppa över frågor och avsluta när du vill. Innan något skickas in får du se en sammanfattning som du kan ändra. Berätta gärna först: vad har du för koppling till området kring vägen? Bor du här, arbetar du här, eller passerar du på väg någon annanstans?

2. Boende

   Ja, hej på dig. Jo, jag bor ju alldeles här uppe, har bott i Märsta i snart femtio år nu. Och som gammal brevbärare så sitter ju benen inte stilla på morgonen, så jag knallar neråt Stationsgatan och stationen varje eviga dag av ren vana. Det har blivit mitt sätt att komma ut och träffa lite folk, ta en kopp kaffe och se vad som händer. På min tid, när jag började på Postverket i början på sjuttiotalet, då bar vi ju ut allt på cykel och till fots. Det var rejäla läderväskor, vet du, och man visste precis vem som bodde i vilket hus och vem som väntade brev från släktingar i Amerika eller sjukkassan. Det var tider det, då hade man tid att byta några ord vid dörren också innan allt skulle gå på sekunden med streckkoder och bilar. Men jo, vanan sitter i som sagt, så jag rör mig längs vägen här varje dag. Man kan väl säga att jag känner varje trottoarkant och varje meter av asfalten mellan hemmet och perrongen vid det här laget.

3. Intervjuaren

   Det låter som att du har många fina minnen från ditt arbete som brevbärare här i Märsta. Hur dags brukar din morgonpromenad ner mot Stationsgatan starta?

4. Boende

   Jag brukar komma iväg vid åttasnåret, ibland redan halv åtta om jag vaknar tidigt. Klockan sitter ju i kroppen efter alla år. På Posten var man ju tvungen att stämpla in halv sex på morgonen för att hinna med morgonsorteringen. Då stod man där vid facken med kaffe i en termosmugg och fingrarna doftade trycksvärta från morgontidningarna. Man var tvungen att ha ordning på fingrarna då, för tidningsbuden hade ju lämnat allt i stora travar och folk ville ha sin Dagens Nyheter innan de gick till tåget. Nu för tiden behöver man ju inte stressa på samma vis, tack och lov, så jag ger mig ut lagom till att morgonrusningen lagt sig lite, men medan det fortfarande rör sig folk nere vid stationen. Men man får se sig för när man går på morgonen, särskilt vid den tiden på året när det börjar frysa på. Det finns några ställen där borta vid kröken på Stationsgatan där plattorna ligger lösa och gungar, och trampar man fel en frostig morgon i november så åker man ju i backen direkt. Man märker verkligen att det skulle behövas lite mer bredd och ordentligt underlag på den där gångbanan så man slipper gå och titta i marken hela tiden.

5. Intervjuaren

   Du rör dig alltså längs vägen varje morgon vid åttatiden på din promenad ner mot stationen. Hur upplever du att Väg 263 och trafiken påverkar dig i din vardag?

6. Boende

   Den har ju blivit mycket hårdare med åren, trafiken. Det körs fort och det är mycket tung trafik som dundrar förbi. När jag började dela ut post så var det inte alls det här tempot. Då hade vi på sin höjd de där gamla postmopederna, Puch Dakota eller Crescent med flak där framme, och så bussen förstås. Man kunde korsa vägen nästan var som helst utan att behöva stå och vänta i fem minuter på att någon skulle släppa över en. Man hejade på bilisterna och de saktade ner om det var snömodd så man inte fick en kaskad av slask över brevbäraruniformen. Nu för tiden känner man sig lite trängd när man går där. Gångbanan är alldeles för smal på sina ställen, särskilt när det kommer mötande med barnvagnar eller såna där som susar fram på elsparkcyklar samtidigt som en tradare dundrar förbi på 263:an bara en meter bredvid. Det blir ett väldigt drag och man får hålla i kepsen. Och så är det ju bänken där borta vid hållplatsen. Den är livsviktig för oss som inte har samma fart i benen längre. Där sätter jag mig alltid en stund, vilar höfterna och växlar några ord med folk som väntar på bussen. Den bänken hoppas jag verkligen att de inte plockar bort när de ska bygga om, för man behöver en plats att pusta ut på längs vägen. Och gångbanan måste göras bredare och jämnare, så man slipper balansera på kanten för att undvika de där lösa plattorna.

7. Intervjuaren

   Du upplever att trafiken är hårdare nu, med smala gångbanor och mycket tung trafik nära inpå. Hur påverkar det här bullret från trafiken dig när du sitter på bänken vid hållplatsen?

8. Boende

   Jo, det är klart det märks. När de där stora tradarna eller bussarna dånar förbi alldeles intill, då får man ju göra paus i pratet för man hör ju inte vad man själv tänker, än mindre vad grannen på bänken säger. På sjuttiotalet, när man gick sin posttur runt villaområdena och här längs gatorna, då var det ju tyst så när som på fågelkvitter och det där bekanta klickandet från brevlådeinkasten i metall. Man kunde ropa hej över gatan till folk som påtade i trädgården utan att behöva skrika halsen av sig. Men man vänjer sig ju lite vid stadens ljud också, det är ju inte det. Det värsta med bullret och farten är väl egentligen känslan av att bilarna kommer så himla nära. Om gångbanan kunde breddas lite och kanske få lite mer avstånd till själva körbanan, då skulle det bli mycket lugnare att både gå där och sitta på bänken. Men bänken måste få vara kvar, buller eller ej, för det är ju där man träffar folk och får pusta ut en stund innan man knallar sista biten hemåt igen.

9. Intervjuaren

   Du känner att trafiken bullrar mycket och kommer för nära, men bänken är viktig för att vila och prata med andra. Vilka förslag och önskemål har du på vad projektet bör göra för att förbättra vägen för dig?

10. Boende

    Det absolut viktigaste för mig är att de gör gångbanan ordentligt mycket bredare och lägger om plattorna så man slipper de där som gungar och sprutar upp smutsigt vatten på byxbenen när man råkar trampa på dem. Det är som när vi fick nya postväskor på åttiotalet, de gamla i läder var fina men de nya i nylon höll vätan borta mycket bättre – ibland behövs det helt enkelt en rejäl uppgradering från grunden. Och så vill jag att de ser över underlaget så det inte blir den där såp-halkan i november när första frosten lägger sig i svackorna. Förr i tiden hade ju gatukontoret sandlådor stående i varje gathörn och gubbarna var ute med spadar i ottan, nu vet man aldrig om det är sandat förrän man redan står på öronen. Sen är det ju bänken vid hållplatsen. Den måste absolut få stå kvar, gärna att den rustas upp lite om det behövs, men platsen är perfekt för att ta igen sig på. Får vi en bredare gångbana med lite mer avstånd till bilarna och att bänken blir kvar, ja då skulle det bli bra mycket tryggare och trevligare att ta sin dagliga tur ner till stationen.

11. Intervjuaren

    Du vill ha en bredare och jämnare gångbana, bättre sandning och att bänken vid hållplatsen får stå kvar. När du tänker på alla de här sakerna, vilken av dem är absolut viktigast för dig i din vardag?

12. Boende

    Om jag måste välja en enda sak så är det att gångbanan blir bredare och får ett jämnt och bra underlag. För kan man inte ta sig fram på ett säkert sätt så spelar ju resten ingen roll. På vintern 1987, när vi hade den där väldiga snöstormen och kylan bet i kinderna, då fick man pulsa fram och hålla balansen bäst man kunde med full postväska. Då var man ung och vig, men nu med åren har ju balansen blivit lite sämre och man vill inte riskera att bryta lårbenshalsen på en lös platta. Så en bred, slät gångbana där man slipper trängas med trafiken och snubbla, det är nummer ett. Men bänken kommer som en väldigt god tvåa, det måste jag allt säga!

13. Intervjuaren

    Du uppfattar en bred och slät gångbana som det absolut viktigaste för din säkerhet, med bänken som en god tvåa. Vad är det för dig som är viktigast för att de här åtgärderna ska bli riktigt bra i ditt område?

14. Boende

    Det viktigaste är nog att de gör det ordentligt från grunden och inte bara slänger på lite ny asfalt på ytan. Det måste hålla i längden. När vi fick nya sorteringsbord på postterminalen i slutet av åttiotalet, då hade de tagit in experter som aldrig delat ut ett brev i hela sitt liv. Det slutade med att facken satt för högt upp så man fick ont i axlarna efter två timmar, och sen fick de bygga om alltihop igen året därpå. Man måste lyssna på dem som faktiskt rör sig där varje dag och vet hur det fungerar i verkligheten. Så för att det ska bli riktigt bra härute krävs det att de gör ett ordentligt underarbete med bra dränering, så att inte smältvattnet samlas och fryser till glansis i svackorna när novemberkylan kommer. Och att plattorna läggs så stabilt att de inte börjar vicka så fort första tunga sopbilen råkar köra upp med ett hjul på kanten. Gör man gångbanan bred, plan och hållbar, och ser till att bänken får stå kvar i lugn och ro, då har man gjort en riktig insats för oss som bor och rör oss här.

15. Intervjuaren

    Det är alltså viktigt att grundarbetet görs noggrant, med bra dränering och stabila plattor som håller i längden. Hur ofta brukar du märka av att smältvattnet samlas och fryser till is i svackorna längs gångbanan?

16. Boende

    Det är i stort sett varenda gång det slår om mellan plus- och minusgrader under hela vintern, från första köldknäppen i november ända fram till mars eller april. Det räcker med att det töar lite på eftermiddagen, så rinner vattnet ner i de där svackorna på Stationsgatan och så fryser det på igen under natten. När man gick morgonturen med posten förr i tiden, då lärde man sig ju snabbt var de där lömska ställena fanns på varje gata. Vi fick ju ut såna där enkla broddar som man trädde över kängorna, men de slets ut på nolltid på asfalten så man fick gå som en pingvin ändå för att inte ramla och tappa alla fönsterkuvert i snömodden. Då var det bara att bita ihop och lära sig var man skulle sätta fötterna. Men nu när jag går neråt stationen på morgnarna ser man ju det där hela tiden. Särskilt borta vid den där svackan precis innan man kommer fram till hållplatsen och bänken, där blir det som en hel liten skridskobana när det fryser på. Så det är ett ständigt bekymmer under vinterhalvåret, och det är just därför det vore så bra om de fick till en jämn lutning och ordentlig dränering när de väl breddar gångbanan.

17. Intervjuaren

    Du har återkommande problem med att vatten samlas i svackan vid hållplatsen och fryser till is under vinterhalvåret. Finns det något mer du vill att projektet ska känna till, som vi inte har pratat om?

18. Boende

    Nej, jag tror vi har fått med det allra viktigaste faktiskt. Det är gångbanan som behöver bli bredare och jämnare så man slipper de där gungande plattorna och isfläckarna, och så att bänken vid hållplatsen får stå kvar så man har någonstans att vila benen och byta ett par ord med grannarna. Får man bara till det ordentligt från grunden – inte som med de där sorteringsborden på Posten jag berättade om, utan med ordentlig dränering och bra material – då blir jag och många med mig väldigt nöjda och tacksamma när vi tar vår morgonpromenad. Så det känns bra att ha fått framföra det här, tack ska du ha!

19. Intervjuaren

    Har du någon egen fråga till projektet som du vill få svar på?

20. Boende

    Jo, det vore ju intressant att veta lite om tidsplanen – när är det tänkt att ni ska sätta spaden i jorden egentligen? Och så undrar man ju hur det blir för oss som går där medan bygget pågår. På min tid när de grävde upp gatorna för fjärrvärmen på åttiotalet, då fick man ju ta värsta omvägarna med postcykeln och pulsa genom leråkrar för att komma fram till brevlådorna. Så det vore bra att veta om det kommer finnas en säker väg att gå till stationen under tiden, och framför allt om bänken får stå kvar under själva ombyggnaden eller om den försvinner ett tag?

21. Intervjuaren

    Byggstart är inte beslutad, utan beror på när vägplanen vinner laga kraft och på hur projektet finansieras. Hur lång byggtiden blir är inte utrett ännu, och frågor om hur det blir under byggtiden och vad som händer med bänken skickar jag med till projektet som en synpunkt. Tack för att du har delat dina synpunkter idag. Nästa steg är en sammanfattning som du får granska och ändra innan något skickas in, och inskickade synpunkter blir en del av samrådet och tas upp i samrådsredogörelsen.