Yttrande
Yttrande #31
Yttrande #31, boende inom samrådsområdetInkom 2026-07-29
Synpunkter18
Synpunkt 1
jag bor ju på Tingvallavägen och det har jag gjort i bra många år nu, ända sedan slutet på sjuttiotalet faktiskt.
ÖvrigtNeutral
Synpunkt 2
jag är i allra högsta grad boende här, precis vid vägen, och har varit det i decennier.
ÖvrigtNeutral
Synpunkt 3
Jo, jag promenerar en hel del om dagarna. Det blir gärna en tur ner mot centrum för att handla lite eller uträtta ärenden, och så går jag ju mycket bara för motionens och friskvårdens skull, man vill ju hålla igång benen nu när man har all tid i världen.
Miljö och naturvärdenNeutral
Synpunkt 4
när de byggde på våningar på huset mitt emot så blev det en helt annan akustik. Ljudet liksom studsar mot fasaden och slår rakt in mot oss på ett nytt sätt, det är en intressant men inte helt angenäm fysikalisk effekt.
BullerKritisk
Synpunkt 5
Jag har hört viskas om att man ska bredda och bygga ny cykelbana, och då är jag så oerhört rädd att man helt sonika sågar ner dem för att spara några meter eller göra det enkelt för sig.
Miljö och naturvärdenKritisk
Synpunkt 6
Jadu, det är ju framför allt när man vill sitta ute och ta en kopp kaffe på förmiddagen eller när man har fönstret på glänt när man läser. Det är inte så att jag ligger sömnlös på nätterna, vägen har ju som sagt alltid brummat i bakgrunden och det har man lärt sig att leva med.
BullerNeutral
Synpunkt 7
man inser hur otroligt viktig all grönska – och särskilt de stora träden – faktiskt är som en naturlig dämpare mot allt det här hårda och asfalterade.
Miljö och naturvärdenPositiv
Synpunkt 8
Mitt absolut främsta önskemål – ja, nästan ett krav från mitt hjärta – är att man projekterar cykelbanan *runt* träden, eller lägger den på ett sådant sätt att allén från trettiotalet får stå orörd.
Gång- och cykelvägarKritisk
Synpunkt 9
Men för att sammanfatta det: bevara allén till varje pris. Och om man ändå ska göra om vägen, vore det väldigt klokt om man tänkte på ljuddämpande åtgärder – kanske lite tystare asfalt och mer buskage eller gröna barriärer som kan fånga upp ljudet och dämpa studsen mot den där nya fasaden.
BullerPositiv
Synpunkt 10
Det är framför allt partiet precis här längs den gamla sträckningen vid Tingvallavägen, där allén står som tätast och där träden står ganska nära vägbanan.
Miljö och naturvärdenNeutral
Synpunkt 11
Särskilt i höjd med det påbyggda huset där det redan känns trängre och ljudet studsar.
Miljö och naturvärdenKritisk
Synpunkt 12
Det absolut viktigaste för mig är att man inte kompromissar bort områdets själ och historia. Att alléträden faktiskt får stå kvar, det är helt avgörande.
Miljö och naturvärdenKritisk
Synpunkt 13
Det absolut viktigaste för mig är att man inte kompromissar bort områdets själ och historia. Att alléträden faktiskt får stå kvar, det är helt avgörande. Om de försvinner så försvinner också hela den trivsamma karaktären som gör det så fint att promenera här i vardagen.
BullerKritisk
Synpunkt 14
Jag vill absolut inte se några gigantiska, gråa träplank eller sterila plexiglasväggar smällas upp framför tomterna.
BullerKritisk
Synpunkt 15
åtgärder vid källan är bäst, som tystare asfalt. Och ska man ha skärmar eller skydd vid fastigheterna måste de vara gröna, lågmälda och smälta in.
Miljö och naturvärdenPositiv
Synpunkt 16
Det är allén från trettiotalet och att man tänker på helhetsmiljön så att vi inte förvandlar den här gamla fina vägsträckningen till en steril transportkorridor.
Miljö och naturvärdenKritisk
Synpunkt 17
Om man bara tar med sig lite varsamhet och respekt för platsens historia in i projekteringen, så tror jag att det kan bli riktigt bra för både cyklister, fotgängare och oss som bor här.
Gång- och cykelvägarPositiv
Synpunkt 18
Finns det en inventering av träden, och när får vi se detaljritningarna för den här sträckan?
Miljö och naturvärdenNeutral
Frågor att besvara1
Frågor som samtalet inte kunde svara på. Frågorna besvaras i samrådsredogörelsen.
Finns det någon form av natur- eller kulturmiljöinventering gjord för just de här gamla träden längs Tingvallavägen, och när kan vi boende få se en ritning som visar om träden får stå kvar?
Visa i utskriften
Samtalet i sin helhet21
Ordagrann utskrift, i den ordning inläggen gjordes.
Intervjuaren
Hej. Tack för att du vill dela dina synpunkter om Väg 263 genom Märsta – trafiksäkerhets- och framkomlighetsåtgärder. Samtalet tar ungefär tio minuter. Jag ställer frågor om hur du använder området och vad som är viktigt för dig. Du kan hoppa över frågor och avsluta när du vill. Innan något skickas in får du se en sammanfattning som du kan ändra. Berätta gärna först: vad har du för koppling till området kring vägen? Bor du här, arbetar du här, eller passerar du på väg någon annanstans?
Boende
Jovisst, hej på dig. Jo, jag bor ju på Tingvallavägen och det har jag gjort i bra många år nu, ända sedan slutet på sjuttiotalet faktiskt. Så man har ju sett bygden förändras, minst sagt! På den tiden var det ju en helt annan karaktär här ute, innan den stora expansionen tog fart på allvar. Jag är ju pensionerad högstadielärare och brukar skriva lite artiklar i vårt lokalhistoriska sällskaps medlemsblad – vi hade faktiskt en text nyligen om hur just vägnätet här i socknen formats, från gamla tiders häradsvägar och kungsskjutsar fram till det moderna Märsta... Men ja, titta nu svävar jag iväg redan, ursäkta mig, det blir lätt så när man är van vid att föreläsa för en klass. Men för att svara på din fråga: jag är i allra högsta grad boende här, precis vid vägen, och har varit det i decennier.
Intervjuaren
Det låter som att du har stor kännedom om hur platsen har förändrats över tid. Hur rör du dig till fots eller med bil i ditt närområde under en vanlig vardag?
Boende
Jo, jag promenerar en hel del om dagarna. Det blir gärna en tur ner mot centrum för att handla lite eller uträtta ärenden, och så går jag ju mycket bara för motionens och friskvårdens skull, man vill ju hålla igång benen nu när man har all tid i världen. Bilen har jag kvar, en gammal pålitlig Volvo, men den får mest stå om jag inte ska iväg och storhandla eller hälsa på bekanta i Sigtuna eller Uppsala. När jag är ute och går följer jag ju ofta den gamla sträckningen, och då njuter man ju av den fantastiska allén vi har. De där träden planterades faktiskt på trettiotalet, omkring 1934–1935 om jag minns mina arkivnoteringar rätt, som en del i att försköna och rama in infartslederna när bilismen började göra sitt intåg på allvar i socknen. De ger ju en sådan otrolig karaktär och skugga åt hela landskapsbilden... Ja, men titta, nu kom jag in på ett helt sidospår igen, förlåt mig så mycket. Det är yrkesskadad man är, man vill alltid berätta hela bakgrunden! Men ja, till fots blir det mest, i sakta mak längs våra gamla vägar.
Intervjuaren
Du promenerar ofta till fots för ärenden och motion på dagarna, med en tur ner mot centrum, medan bilen mest används vid storhandling eller längre resor. På vilket sätt upplever du att projektet och vägen påverkar dig i din vardag?
Boende
Ja, om man tänker på vardagen så är det ju trafiken och ljudet, förstås. Vägen har ju alltid låtit, det har man ju vant sig vid under alla dessa år och det hör väl till när man bor så här. Men jag har faktiskt märkt en väldig skillnad på senare tid – när de byggde på våningar på huset mitt emot så blev det en helt annan akustik. Ljudet liksom studsar mot fasaden och slår rakt in mot oss på ett nytt sätt, det är en intressant men inte helt angenäm fysikalisk effekt. Men det som verkligen ligger mig varmt om hjärtat och som oroar mig djupt med de här planerna på trafiksäkerhet och framkomlighet, det är vad som händer med alléträden. De där almarna och lönnarna från trettiotalet har ju klarat sig genom både efterkrigstidens stora omdaningar och tidigare väguträtningar. Jag har hört viskas om att man ska bredda och bygga ny cykelbana, och då är jag så oerhört rädd att man helt sonika sågar ner dem för att spara några meter eller göra det enkelt för sig. Man kan inte bara radera ut snart hundra år av levande lokalhistoria och grönstruktur för en asfalterad cykelväg, det måste gå att hitta andra lösningar! ...Ack ja, förlåt mig, nu hetsade jag visst upp mig lite och pratade på tok för länge igen. Det är lätt att känslorna rinner iväg när det gäller vårt kulturarv här i Märsta, du får ursäkta.
Intervjuaren
Du märker att ljudet studsar mot fasaden sedan de byggde på huset mitt emot, och du är orolig för att alléträden ska tas bort när den nya cykelvägen byggs. Hur påverkas ditt dagliga liv av just det här bullret från trafiken och de förändrade ljuden runt huset?
Boende
Jadu, det är ju framför allt när man vill sitta ute och ta en kopp kaffe på förmiddagen eller när man har fönstret på glänt när man läser. Det är inte så att jag ligger sömnlös på nätterna, vägen har ju som sagt alltid brummat i bakgrunden och det har man lärt sig att leva med. Men det har blivit ett hårdare, vassare ljud nu – nästan som en metallisk resonans som slår tillbaka från den där nya fasadväggen, istället för det mer dova suset det var förr. Förr i tiden, när det bara var den gamla lägre bebyggelsen och mer uppvuxna buskage på andra sidan, då svalde ju vegetationen och de brutna taklinjerna ljudvågorna på ett helt annat sätt. Det fanns ju en väldigt fin gammal trädgårdstomt där borta på femtiotalet, minns jag att en kollega berättade, som tillhörde en familj knuten till järnvägen... Nej men titta, nu är jag där igen och rotar i det förflutna, förlåt mig så hemskt mycket! Det har ju inte med saken att göra. Men i vardagen innebär det helt enkelt att man drar sig lite för att sitta ute vid de värsta rusningstimmarna, och att man inser hur otroligt viktig all grönska – och särskilt de stora träden – faktiskt är som en naturlig dämpare mot allt det här hårda och asfalterade.
Intervjuaren
Det är svårare att sitta ute vid rusningstimmarna på grund av det hårda ljudet från trafiken och fasaden. Vilka förslag eller önskemål har du på hur de planerade åtgärderna ska utformas?
Boende
Mitt absolut främsta önskemål – ja, nästan ett krav från mitt hjärta – är att man projekterar cykelbanan *runt* träden, eller lägger den på ett sådant sätt att allén från trettiotalet får stå orörd. Det måste gå att vara lite finurlig och anpassa dragningen efter naturen istället för att bara dra en rak linje med linjalen på ritbordet. Man måste förstå att de där träden tar nästan ett sekel att få tillbaka om man sågar ner dem, det går inte att ersätta med några späda små pinnar som planteras i efterhand. Förr i tiden, när Kungliga Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen som det hette på den tiden anlade de här stråken, då planerade man ju med ett helt annat tidsperspektiv och såg till helheten i kulturlandskapet... Ja, men ser man på, nu kom historieläraren fram igen, ursäkta mig så mycket, det är ett sådant oskick jag har! Men för att sammanfatta det: bevara allén till varje pris. Och om man ändå ska göra om vägen, vore det väldigt klokt om man tänkte på ljuddämpande åtgärder – kanske lite tystare asfalt och mer buskage eller gröna barriärer som kan fånga upp ljudet och dämpa studsen mot den där nya fasaden. Mer grönt och mindre hårdgjorda ytor, helt enkelt.
Intervjuaren
Du vill att allén bevaras och att man sätter dit tystare asfalt och mer buskage för att dämpa ljudet. Vilken specifik plats längs din promenadväg oroar dig mest när det gäller det här?
Boende
Det är framför allt partiet precis här längs den gamla sträckningen vid Tingvallavägen, där allén står som tätast och där träden står ganska nära vägbanan. Det är ju precis där som utrymmet är som mest begränsat, och det är just där jag är rädd att man tänker: "Här får inte både träd, bilar och cyklar plats, så då ryker träden." Särskilt i höjd med det påbyggda huset där det redan känns trängre och ljudet studsar. På trettiotalet, när man satte de där träden, var ju vägen betydligt smalare och anpassad för dåtidens hästskjutsar, mjölktransporter och de allra första rConnections-bussarna som gick in mot stationen. Man tänkte att träden skulle ge lä och hålla ihop vägkanten... Nej, men se där, nu gör jag det igen, förlåt mig så hemskt mycket! Du frågade ju efter platsen och inte en hel föreläsning om mellankrigstidens infrastruktur. Men ja, det är just den flaskhalsen längs Tingvallavägen, där de ståtligaste gamla träden står, som oroar mig allra mest. Det är där konflikten mellan modern planering och vårt kulturarv blir som tydligast.
Intervjuaren
Du upplever att sträckan längs Tingvallavägen vid det påbyggda huset är en flaskhals där de gamla träden riskerar att försvinna på grund av den nya cykelvägen. Vad är det viktigaste för dig för att de här åtgärderna ska bli bra i ditt vardagsliv?
Boende
Det absolut viktigaste för mig är att man inte kompromissar bort områdets själ och historia. Att alléträden faktiskt får stå kvar, det är helt avgörande. Om de försvinner så försvinner också hela den trivsamma karaktären som gör det så fint att promenera här i vardagen. När man ser tillbaka på hur Märsta byggdes ut under det sena femtio- och sextiotalet, under den stora expansionen när stationssamhället blev en modern förort, så var det tyvärr mycket av det gamla, genuina landskapet som fick stryka på foten i moderniseringens namn. Man rev och schaktade utan att tänka på vad man förlorade för framtiden... Nej men titta på mig, nu drog jag igång en föreläsning om efterkrigstidens stadsplanering också, förlåt mig så hemskt mycket! Det är ett sådant elände att jag inte kan hålla mig till korta svar. Men för att svara rent ut: Det viktigaste för min vardag är att träden bevaras så att vi har kvar grönskan och historien, och att man gör vad man kan för att dämpa bullret så att det inte blir ännu mer av den där hårda, studsande ljudmiljön. Får vi behålla allén och slipper mer oväsen, då är jag mer än nöjd.
Intervjuaren
Du framhåller att det viktigaste är att alléträden bevaras för att behålla grönskan och historien, och att bullret dämpas. Hur tänker du kring de bullerskyddsåtgärder som kan komma i fråga för fastigheterna närmast vägen?
Boende
Ja, alltså, bullerskydd i all ära, det är ju välkommet i grunden, men det beror ju alldeles på *hur* man gör det. Jag vill absolut inte se några gigantiska, gråa träplank eller sterila plexiglasväggar smällas upp framför tomterna. Det skulle ju förvanska hela gatubilden och göra att det känns som att bo längs en motorväg! Förr i tiden använde man ju ofta naturliga element – syrenhäckar, täta hagtornsbuskage eller vackra stenmurar med jordvallar – för att både skapa insynsskydd och ta udden av vind och buller. Titta bara på de gamla prästgårdarna och stationsmiljöerna här i Uppland, där planerade man ju trädgårdarna som skyddande barriärer med en fantastisk känsla för estetik... Nej men snälla nån, titta på mig nu, förlåt så mycket, där kom kulturhistorikern igång igen! Du frågade ju om nutida åtgärder, inte 1800-talets trädgårdskonst. Men vad jag menar är: åtgärder vid källan är bäst, som tystare asfalt. Och ska man ha skärmar eller skydd vid fastigheterna måste de vara gröna, lågmälda och smälta in. Det får inte bli så att man "löser" bullerproblemet genom att bygga bort all trivsel och hugga ner träden för att få plats med en bullerskärm. Då gör man ju ont värre, så att säga.
Intervjuaren
Du vill helst se att man dämpar bullret med tystare asfalt och gröna, lågmälda skydd som smälter in, istället för stora skärmar som förstör gatumiljön. Finns det något mer som du vill att projektet ska känna till, som vi inte har pratat om?
Boende
Nej, jag tror faktiskt vi har ringat in det som bränner mest i bröstet på en gammal lärare. Det är allén från trettiotalet och att man tänker på helhetsmiljön så att vi inte förvandlar den här gamla fina vägsträckningen till en steril transportkorridor. Om man bara tar med sig lite varsamhet och respekt för platsens historia in i projekteringen, så tror jag att det kan bli riktigt bra för både cyklister, fotgängare och oss som bor här. Vi i hembygdsföreningen brukar ju alltid säga att man måste veta varifrån man kommer för att veta vart man ska... Men ja, titta, nu ska jag inte börja citera föreningens stadgar också! Ursäkta mig, det var det sista, jag lovar. Tack snälla för att du tog dig tid att lyssna på en gammal mans funderingar, det uppskattas verkligen!
Intervjuaren
Har du någon egen fråga till projektet som du vill ha svar på?
Boende
Ja, det har jag faktiskt, om man får drista sig till att fråga! Jag undrar just om det finns någon form av natur- eller kulturmiljöinventering gjord för just de här gamla träden längs Tingvallavägen, och när vi boende kan få se en ritning där man faktiskt ser svart på vitt om träden får stå kvar eller inte? Det vore ju så värdefullt att veta i god tid. På sjuttiotalet, minns jag, när man drog om ledningarna här nere vid stationsområdet, då hade man ju öppna samrådsmöten i gamla Centralskolans aula där man fick titta på stora papperskartor och ställa frågor direkt till ingenjörerna... Ja, titta där, nu blev det nostalgi och minnen från förr igen, förlåt mig så hemskt mycket! Det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Men ja, min fråga är helt enkelt: Finns det en inventering av träden, och när får vi se detaljritningarna för den här sträckan?
Intervjuaren
Det vet jag inte, men jag skickar frågan vidare till projektet. Tack för att du har delat dina synpunkter under det här samtalet. Nästa steg är att dina synpunkter sammanställs så att du får läsa igenom dem och göra ändringar innan något skickas in, och när allt är inskickat blir det en del av samrådet som tas upp i en samrådsredogörelse.
Om yttrandet
Läge (indikativt)
Inom samrådsområdet
Läget är en indikativ klassificering. Den formella bedömningen av vilka som är särskilt berörda görs av Trafikverket.